Helgen har gått så sakta! Jag har bara väntat och väntat på att telefonen ska ringa, samtidigt som att jag inte vill att den ska ringa. Den får ringa en gång per dag för uppdatering men den får inte ringa flera gånger för det innebär dåliga nyheter. Det är en himla jobbig balans det där.

Tyvärr har dom väl aldrig nått roligt att säga mer än att det går åt rätt håll men det går väldigt sakta. Riktigt sakta. Men det går åt rätt håll iaf. Jag försöker hålla mig positiv. 

Dom la in honom i fredags och opererade direkt in en sond i magen så att dom ska kunna ge honom mat direkt i magen och det har dom gjort hela helgen. Han har kräkts några gånger men han har bara kräkts väldigt lite jämfört med maten han har fått i sonden. Men han visar fortfarande inget intresse av att äta själv. 

Han har svårt att behålla elektrolyterna i kroppen och dom vet inte varför. Det är mycket dom inte vet faktiskt. Dom gör sitt bästa för att motverka symptomen men dom vet inte varför det har blivit som det har blivit. Eller jo det dom vet är att han har slutat äta här hemma och då har levern tagit stryk och kroppen är i oblans. Katter får aldrig svälta, det är livsviktigt att dom äter varje dag och att han nu har gått och inte ätit ett par dagar är livshotande.

Dom gör sitt bästa och jag hoppas att Rascal gör sitt bästa också för att bli frisk igen.

När hon ringde idag så la hon fram lite fint att han är redan uppe i 29.000kr och så frågade hon om jag visste hur mycket han var försäkrad för och ja han är försäkrad för 50.000kr. "Bra då har vi lite pengar kvar att röra oss på" eller nått sånt sa hon. Jag tror ju att typ hälften av dom där 29.000kr är ju bara för att han legat inne en helg, då blir det helgtaxa. Hemskt egentligen. Men jag är sån som tänker att pengar löser sig alltid, huvudsaken är att Rascal blir frisk och kommer hem igen! Sen om jag ska bli skuldsatt för det då får det bli så bara han kommer hem!